| Information | |
|---|---|
| has gloss | eng: Virtue ethics is an approach to ethics which emphasizes the character of the moral agent, rather than rules or consequences, as the key element of ethical thinking. This contrasts with consequentialism, which holds that the consequences of a particular act form the basis for any valid moral judgment about that action, and deontology, which derives rightness or wrongness from the character of the act itself rather than the outcomes. The difference between these three approaches to morality tends to lie more in the way moral dilemmas are approached than in the moral conclusions reached. For example, a consequentialist may argue that lying is wrong because of the negative consequences produced by lying — though a consequentialist may allow that certain foreseeable consequences might make lying acceptable. A deontologist might argue that lying is always wrong, regardless of any potential "good" that might come from lying. A virtue ethicist, however, would focus less on lying in any particular instance and instead consider what a decision to tell a lie or not tell a lie said about one's character and moral behavior. |
| lexicalization | eng: virtue ethics |
| subclass of | (noun) the principles of right and wrong that are accepted by an individual or a social group; "the Puritan ethic"; "a person with old-fashioned values" value orientation, moral principle, ethic, value-system |
| has instance | e/Aristotelian ethics |
| has instance | e/Moral character |
| Meaning | |
|---|---|
| German | |
| has gloss | deu: Tugendethik (engl. virtue ethics) bezeichnet eine Klasse normativer Theorien, deren Zentralbegriff die menschliche Tugend ist. Daher grenzen sich Tugendethiken sowohl von konsequentialistischen Ethiken als auch von deontologischen Ethiken ab, die hauptsächlich einzelne Handlungen und damit die Frage Was soll ich tun? beantworten. Gewöhnlich werden Tugendethiken an den Menschen gebunden, da dieser als einziges Wesen sich seiner Handlungen bewusst sei und fähig sei, zu prüfen, ob diese mit den Tugenden übereinstimmen. Klassischer Vertreter der Tugendethik ist Aristoteles. Auf seine Ethik beziehen sich auch moderne Vertreter einer Tugendethik wie G. E. M. Anscombe, Alasdair MacIntyre oder Philippa Foot. |
| lexicalization | deu: Tugendethik |
| Finnish | |
| has gloss | fin: Hyve-etiikka on normatiivisen etiikan laji, jonka mukaan moraalissa tärkeintä ovat toimivan henkilön hyveet ja paheet sekä luonne. Hyve-etiikka pyrkii määrittämään ne luonteenpiirteet ja ominaisuudet, joita hyveellisellä ihmisellä on. |
| lexicalization | fin: hyve-etiikka |
| French | |
| lexicalization | fra: Ethique de la vertu |
| lexicalization | fra: éthique de la vertu |
| Croatian | |
| has gloss | hrv: Etika vrlina je zajedničko ime za niz različitih filozofskih gledišta prema kojima se kao glavni cilj ljudskog djelovanja shvaća promicanje vrlina i radnji utemeljenih na njima. |
| lexicalization | hrv: Etika vrlina |
| Icelandic | |
| has gloss | isl: Dygðasiðfræði er einn þriggja helstu strauma í siðfræði. Í grófum dráttum má segja að dygðasiðfræðin leggi áherslu á siðferðilegt hlutverk dygða og skapgerðar, andstætt skyldusiðfræði, sem leggur áherslur á skyldur, og leikslokasiðfræði, þar sem áherslan er á afleiðingar athafna. Rætur dygðasiðfræðinnar má rekja til Forn-Grikkja, einkum Platons og Aristótelesar (saga dygðasiðfræðinnar í kínverskri heimspeki er óháð vestrænni heimspekihefð). |
| lexicalization | isl: dygðasiðfræði |
| Japanese | |
| has gloss | jpn: 徳倫理学（とくりんりがく、英語 Virtue Ethics）は現在、規範倫理学の三つの主要なアプローチのひとつである。それは当初、義務や規則（義務論）や行為の帰結（帰結主義、功利主義）を強調する倫理学と対比され、徳や性格を強調するものとみなされていた。この理論の起源は、少なくともプラトンやアリストテレスに遡る（それが、より古くは中国哲学に起源があるかは議論がある）。近代の徳倫理学は、必ずしもアリストテレス的な伝統を引き継いでいるわけではない。だが、多くのタイプが古代ギリシャ哲学に由来する三つの概念を利用している。これらの概念は、アレテー（卓越性や徳）、フロネーシス（実践的もしくは道徳的知慮）、エウダイモニア（普通は「幸福」と訳される）である。 |
| lexicalization | jpn: 徳倫理学 |
| Dutch | |
| has gloss | nld: Deugdethiek is een filosofisch-ethische theorie die antwoord geeft op de vraag: hoe moet ik leven? Dit antwoord formuleert zij in termen van deugd, doel (telos) en geluk. Verschillende filosofen hebben zich beziggehouden met de deugdethiek, zoals Thomas van Aquino, David Hume, Friedrich Nietzsche, Gertrude Anscombe en Alasdair MacIntyre. Over het algemeen wordt Aristoteles echter gezien als het beginpunt van de deugdethische traditie. Bij de behandeling van de deugdethiek wordt vaak van zijn uitwerking gebruik gemaakt. |
| lexicalization | nld: deugdethiek |
| Swedish | |
| has gloss | swe: Dygdetik är en etiklära som istället för att primärt söka svaret på vilka handlingar som är rätt eller fel och varför, så är fallet att försöka svara på hur vi bör vara som människor. Dygdetikens infallsvinkel är att dela upp den mänskliga karaktären i en uppsättning karaktärsdrag, där vissa klassas som moraliskt eftertraktansvärda, dygder, och andra som moraliskt förkastliga, laster. |
| lexicalization | swe: dygdetik |
Lexvo © 2008-2025 Gerard de Melo. Contact Legal Information / Imprint